avtrubbad.
d ä konstigt. d här med att veta sitt egna värde, vad jag ä värd?!
för jag kan inte konfrontera, jag kan inte sätta ner foten å säga: - nej, jag ä värd mer än d här, eller att iaf kunna säga nej. sluta trippa på tå.
ibland blir jag trött på att se mej själv i spegeln, för jag ser bara nåt som inte ä äkta. å jag vill tro att jag ä äkta.
ida säger att jag borde förstå vad jag ä värd, men jag tystnar, vänder d inom mej å låter d gro. å d gör mej förbannad, för när d gäller en del så ä tilliten försvunnen, å jag vill nästan inte titta dem i ögonen. men jag gör d ändå, för att jag ä för feg för att säga ifrån, för feg för att inse vad jag ä värd, att jag värd mer än trampas på. (som ida har sagt)
så kanske ä d dags att börja jobba inifrån. att börja säga ifrån å inse mitt egna värde, för jag ä inte den bästa i världen, men definitivt inte den sämsta, å jag ä värd mer än att låtas behandlas illa.
för övrigt ä d blåst å regn ute. jag gillar d. jag tycker d ä mysigt. men han har åkt.
å varje gång så känns d som om en liten del bara rycks bort. iaf d närmsta timmarna. d har vatt en underbar helg, då vi verkligen fått tid att bara vara vi två. de andra helgerna har vatt fyllda med folk som vi träffat å hängt med eller så har jag jobbat. inte för att vi inte velat träffa andra, men d har vatt skönt att bara vara vi.
ibland har man bara såna dä stunder när allt ä perfekt, de varar kanske inte så länge, men allt ä bara så perfekt just då... igår så hade jag en sån stund. jag å peter satt på min balkong på varsin pall, med varsin filt å kopp (kaffe å te) å så bara satt vi där å såg vårsolen går ner. just då så fanns d inget som kunde störa.
nä nu ska jag ta en pung på ballen i blåsten å sen ska jag diska innan d ska skickas på sömn. imonn ska jag ta hand om ida, som ä sjuk å som jag vet, värderar mej högt.
puss å he.
linns tankar just nu:
- universum. 135 spänn å en ren besvikelse. eller så missade jag å petson hela alltet. nej du.
- åter igen. vårsolen på ballen. å mysa.
- tes. jag saknar dej. å min sandra j.
- fammo. undrar om hon fortfarande minns mej.
- tentauppgifter. aaaa.
- att min gamle vapendragare mikki ringde idag. jag har inte pratat med honom på ett å ett halvt år. så d va på tiden minsann.
för jag kan inte konfrontera, jag kan inte sätta ner foten å säga: - nej, jag ä värd mer än d här, eller att iaf kunna säga nej. sluta trippa på tå.
ibland blir jag trött på att se mej själv i spegeln, för jag ser bara nåt som inte ä äkta. å jag vill tro att jag ä äkta.
ida säger att jag borde förstå vad jag ä värd, men jag tystnar, vänder d inom mej å låter d gro. å d gör mej förbannad, för när d gäller en del så ä tilliten försvunnen, å jag vill nästan inte titta dem i ögonen. men jag gör d ändå, för att jag ä för feg för att säga ifrån, för feg för att inse vad jag ä värd, att jag värd mer än trampas på. (som ida har sagt)
så kanske ä d dags att börja jobba inifrån. att börja säga ifrån å inse mitt egna värde, för jag ä inte den bästa i världen, men definitivt inte den sämsta, å jag ä värd mer än att låtas behandlas illa.
för övrigt ä d blåst å regn ute. jag gillar d. jag tycker d ä mysigt. men han har åkt.
å varje gång så känns d som om en liten del bara rycks bort. iaf d närmsta timmarna. d har vatt en underbar helg, då vi verkligen fått tid att bara vara vi två. de andra helgerna har vatt fyllda med folk som vi träffat å hängt med eller så har jag jobbat. inte för att vi inte velat träffa andra, men d har vatt skönt att bara vara vi.
ibland har man bara såna dä stunder när allt ä perfekt, de varar kanske inte så länge, men allt ä bara så perfekt just då... igår så hade jag en sån stund. jag å peter satt på min balkong på varsin pall, med varsin filt å kopp (kaffe å te) å så bara satt vi där å såg vårsolen går ner. just då så fanns d inget som kunde störa.
nä nu ska jag ta en pung på ballen i blåsten å sen ska jag diska innan d ska skickas på sömn. imonn ska jag ta hand om ida, som ä sjuk å som jag vet, värderar mej högt.
puss å he.
linns tankar just nu:
- universum. 135 spänn å en ren besvikelse. eller så missade jag å petson hela alltet. nej du.
- åter igen. vårsolen på ballen. å mysa.
- tes. jag saknar dej. å min sandra j.
- fammo. undrar om hon fortfarande minns mej.
- tentauppgifter. aaaa.
- att min gamle vapendragare mikki ringde idag. jag har inte pratat med honom på ett å ett halvt år. så d va på tiden minsann.
posted by ifrån kommunen så att säga. at 12:52 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home