pappa knulf å livet.

fasen. jag har ingen bild på min pappa knulf. jag ska försöka förklara hur han ser ut: 1.91 lång, ganska tjocke, men ser ändå bra ut för att vara 51 bast. han ringde iaf idag. å jag blev lycklig som få. så gick samtalet:

ulf: när kommer du hem?
jag: kanske om en månad å säger hej.
u: nej jag menar när flyttar du hem?
j: aldrig.
nån sekund senare:
u: har du gjort slut med peter än då?
j: nej, jag har inte gjort slut med peter.
u: åååååå.
j: han ä ju the one.
u: jaja, men jag menar ju bara att d finns så många andra i gbg.
j: ja, men han ska flytta hit så småningom.
u: jaja.
(nu ä d så att pappa verkligen tycker bra om peter, ni kan tänka er hur d låtit när han inte tyckt om nån)
samtalet fortsätter:
j: jag vill ju inte höra att du vatt i gbg nu å jobbat utan att ha hälsat på mej.
u: nej nej, jag ska komma te blattegården.
j: nej, du behöver inte komma hit, vi kan ta en kaffe på stan.
u: ja, jag hör av mej.

ja, så lät d, å jag ä lycklig som få. vi pratade givetvis om annat oxå men d passar sej inte här.
pappa å jag har en komplex relation, men jag älskar honom.

nu har jag pratat med bergströmskan. vi ska umgås idag. på ett sunt sätt. vi ska bli smala. bergströmskan ä redan smalare än jag, men vi har likadana magar, d gör så att jag tycker mamma sussi ska köpa julklappar åså te mej oxå, för hon borde vara min mossa med. å ida får ju en massa fina julklappar,d vill jag oxå ha.

annars så har jag nog haft en känslomässig svacka nu, ush, d har vatt hemskt, jag ä nog i den lite fortfarande. men allt går ju över. allt blir bra.
puss å he.