tragiskt men magiskt.
it's breakin' my heart.
tack för att ni låter mej få va delaktig. ??!!!
packade min första kartong igår. mina böcker, men framförallt mina dagböcker.
vad konstigt d kändes, vilka känslor.
d stod om min första stora kärlek när jag va 14 te 18, om sambolivet med honom som kom efter å den svåra seperationen, d stod om vänner som kommit å gott, nårra som gjort redit ont, nårra som runnit av mej som vatten, d stod om livet jag levt, om livet jag drömde om, om sakerna jag gjorde. jag trodde jag var världsvan, å att jag visste allt. å samtidigt som d glädjer mej att jag förändrats nåt så kopiöst, så insåg jag att vissa saker fortfarande ä likadana. ursäkterna te att inte sluta röka ä precis samma som när jag va 16, fyllan känns ungefär likadan, ångesten som kommer likt ett godståg, även om den inte kommer lika ofta.
så jag va ju tvungen att läsa den jag skriver i nu.
där står d om honom som mitt hjärta tillhör nu, om hur rädd jag ä att förlora d vi har. jag va inte rädd för sådant när jag va yngre, som om d spelade inte redit lika stor roll då. d betyder inte att de betydde mindre än vad han gör nu, men han betyder på ett annat sätt. vi pratade om att att d känns annorlunda från gång te gång å så ä d ju. men så kommer faktiskt åldern in, jag har mognat å jag ser d på ett annat sätt än när jag va 20 å flyttade ihop med daniel efter 4 månader. samtidigt får han mej att skratta på ett sätt som få fått mej att göra innan, å när jag ä med honom så känns d lite som om d där svåra som tynger mej försvinner. allt ä så enkelt med honom. därför ä jag rädd att förlora d vi har. jag vill aldrig göra d.
d står om mina fantastiska vänner.
d står om mina drömmar, om hoppet.
d ä med ett sorgset hjärta å med tyngd över bröstet som jag fortsätter packa. inte för att jag inte vill, men aaa, d känns i hjärtat när jag tänker på allt som hänt i min lya på pilagårdsgatan, alla skratt. d tynger mej att vara 16 mil ifrån honom. men vet ni vad, d här ä min dröm, d ä här mitt liv, å d ä dags för en förändring.
så med ett leende på mina läppar tar jag farväl för denna blogg-gång å ser fram emot härliga kvällar med bergströmskan å hennes härliga vänner, jag ser fram emot att ta en snabbfika med syrran i stan, jag längtar efter att pussas med fialia, prata djupheter med joel, snacka Gud med samme, äta middag hos min moster, röka på ballen med malin å slaida, träffa calle på elgiganten. men allra mest längtar jag efter att få bara vara i göteborg med honom, att te våren ligga i botaniska trädgården å mysa med honom, att sitta på gräddhyllan på lindholmen å glo ut över hamninloppet, att hänga på stan med honom, att bara ha friheten där med honom.
puss å he.
tack för att ni låter mej få va delaktig. ??!!!
packade min första kartong igår. mina böcker, men framförallt mina dagböcker.
vad konstigt d kändes, vilka känslor.
d stod om min första stora kärlek när jag va 14 te 18, om sambolivet med honom som kom efter å den svåra seperationen, d stod om vänner som kommit å gott, nårra som gjort redit ont, nårra som runnit av mej som vatten, d stod om livet jag levt, om livet jag drömde om, om sakerna jag gjorde. jag trodde jag var världsvan, å att jag visste allt. å samtidigt som d glädjer mej att jag förändrats nåt så kopiöst, så insåg jag att vissa saker fortfarande ä likadana. ursäkterna te att inte sluta röka ä precis samma som när jag va 16, fyllan känns ungefär likadan, ångesten som kommer likt ett godståg, även om den inte kommer lika ofta.
så jag va ju tvungen att läsa den jag skriver i nu.
där står d om honom som mitt hjärta tillhör nu, om hur rädd jag ä att förlora d vi har. jag va inte rädd för sådant när jag va yngre, som om d spelade inte redit lika stor roll då. d betyder inte att de betydde mindre än vad han gör nu, men han betyder på ett annat sätt. vi pratade om att att d känns annorlunda från gång te gång å så ä d ju. men så kommer faktiskt åldern in, jag har mognat å jag ser d på ett annat sätt än när jag va 20 å flyttade ihop med daniel efter 4 månader. samtidigt får han mej att skratta på ett sätt som få fått mej att göra innan, å när jag ä med honom så känns d lite som om d där svåra som tynger mej försvinner. allt ä så enkelt med honom. därför ä jag rädd att förlora d vi har. jag vill aldrig göra d.
d står om mina fantastiska vänner.
d står om mina drömmar, om hoppet.
d ä med ett sorgset hjärta å med tyngd över bröstet som jag fortsätter packa. inte för att jag inte vill, men aaa, d känns i hjärtat när jag tänker på allt som hänt i min lya på pilagårdsgatan, alla skratt. d tynger mej att vara 16 mil ifrån honom. men vet ni vad, d här ä min dröm, d ä här mitt liv, å d ä dags för en förändring.
så med ett leende på mina läppar tar jag farväl för denna blogg-gång å ser fram emot härliga kvällar med bergströmskan å hennes härliga vänner, jag ser fram emot att ta en snabbfika med syrran i stan, jag längtar efter att pussas med fialia, prata djupheter med joel, snacka Gud med samme, äta middag hos min moster, röka på ballen med malin å slaida, träffa calle på elgiganten. men allra mest längtar jag efter att få bara vara i göteborg med honom, att te våren ligga i botaniska trädgården å mysa med honom, att sitta på gräddhyllan på lindholmen å glo ut över hamninloppet, att hänga på stan med honom, att bara ha friheten där med honom.
puss å he.
posted by ifrån kommunen så att säga. at 2:05 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home