fyra jävla gånger.

ååååååååå, jag vill dö.
dö, dö ,dö.
för jag ä bakfull. å jag tycker inte ens att d ä mitt egna fel, inget "hej, så man bäddar får man ligga". utan d ä peter å jennys fel.
enbart.
så här ligger landet:
peter å jag drar te malmö. jättetrevligt å härligt å allt vad d kan va när man åker med nån man håller kär.
sen fick jag pussa på chrissemannen, å d skickade på som fan. på tåget hem, va jag trött, å peter va trött. å jag sa: om du gärna vill gå ut så får du jättegärna gå ut själv med jenny, men jag tror inte jag vill.
-nej, jag går ju inte ut om inte du går ut. å d va ett sånt där klockrent svar som ens kille ska säga, men d låter dumt, självklart bestämmer inte jag över honom.
vi kommer iaf hem, jenny kommer efter typ 5 minuter. å sen så vet jag inte vad som hände, men helt plötsligt va jag full.
å fullare blev jag ju. så full faktiskt så jag åter igen kissar på kyrkogården. peter å jag har oxå vårt första missförstånd, ååå, så jävla fjortis att ha d på fyllan. sånt hatar jag, men d va ju inte bråk, absolut inget skrik, bara ett: a men, jag menade ju inte så. vi löste ju d, eftersom vi ä lite bättre, å idag har jag gjort narr utav honom lite. sånt tycker jag kul.

men iaf, idag ä jag döende. för jag ä sjukt bakis, men oxå för att... nej, jag kan inte säga d, för då måste jag döda er sen. men jävlar vad han å jag har skickat på idag. världens bästa söndagseftermiddag. precis så som en sådan ska spenderas.

nu ska jag hem te jenny, vi ska hyra film, jag ska decka i hennes soffa.

puss å he.

å jag ä kär. jag ä faktiskt d.