å en sån resa.

ibland bara händer d. man träffar helt sjukt bra
bra människor!!!

mitt i nervositet utav att åka själv te gotland så möter de jag grabbarna. jag hade hört dem snattra en stund bakom mej i bussen men eftersom jag ä alldeles för svensk så satt jag djupt förankrad i min bok, med ena örat på helspänn. tills jag somnade så klart. väl i oskarshamn tar jag kontakt då jag hör att de aldrig rest te gotland innan heller. å där började en djup vänskap att växa fram. pojkarna hade hållt på å missa bussen i växjö, eftersom de ä skåningar å inte vet hur växjö uttalas. de hoppar inte av i växjö för att de tror att d ä nässjö å märker d inte förrens alexander (den ljuse) tar en bild på namnskylten å på sin biljett å fatar att de ska av. lyckligtvis så ä tåget snällt å stannar vid en öde station där de får hoppa på mötande tåg. d ä jag som sagt glad för.
med en liten lätt känsla av att vara ett plåster sätter vi oss i resturangen. pojkarna äter mat, jag tar en öl. där berättar de om deras vänskap, om kärlek, om deras liv å en massa mer. å så fortsätter de resterande tre timmarna. vi röker på däck, tittar på solnedgången, vi dricker cider å jag å alexander manar henke (den mörke då va) att göra slag i saken när d kom te en kärring.
ett tag trodde jag att de drev med mej, för de va genuint trevliga, härliga å väldigt snälla unga män å d ä inte varje dag man stöter på dem. å d ä inte varje fdag man börjar prata med främmande människopr å faktiskt får ta del av deras liv!!!

så alex å henks, kom te gbg. jag lovar att jag bjuder igen på cidern.
d va sjukt roligt att träffa er, ta hand om er!

som alltid gott folk, frid å väl mött!
puss å he.