lördag å löjlig!

nu ä sådär sjukt löjlig. men jag ska berätta vaffö.
d ä lördag. klockan ä 23. d ä midsommardan. alla ä ute å umgås. inte jag. men d ä inte anledningen. för nej, d skiter jag.
min älskade vän anders har under ett års tid försökt få ihop d så att vi skulle kunna se "broarna i madison county" d har inte blivit så av ngn underlig anledning. å nu har han flytt te london. men iaf, d ä inte heller däffö jag ä sjukt löjlig idag.
utan för att den gick på tv 3 ikväll. jag såg den. hånade den lite i början, kunde inte för mitt liv förstå vaffö anders älskar den så. vaffö han bölar när han ser den. tittade lite generat bort när de värsta "hej vi ska ligga med varann vackert"-scenerna kom. (inte alls för att jag egentligen tycker d ä pinsamt eller fult)
men insåg jag. att jag aldrig vatt sådär huvudlöst kär. jag vill tro d. jag vill tro att jag va d i mitt ex. men nä, när jag tittar tebax på d så ä jag så evigt tacksam te Gud för att d tog slut.

jag vill känna sådär. sådär när d bara ä jobbit att vara ifrån varann. att bara höra rösten genom telefonen gör ont.
nej, jag ä inte desperat efter d. jag ä verkligen nöjd där jag ä å kommer d som kommer d. å jag vet att Gud har allt d där i sin hand. jag ä inte d minsta orolig.
men just när jag ser d där hjärtslitande slutet å jag tittar ner å ser mej själv kela med jennys katt trots d faktum att jag inte ens tycker om katter, så inser jag.
att jag ä redo för d.
jag har inte vatt d förut, inte på väldans länge. men jag ä d nu å jag välkomnar d.

när d än kommer...